Ett av svensk fotbolls sämsta landslagsår någonsin är till ända vilket resulterat i ett missat VM och degradering till C-divisionen i Nations League, det trots att den offensiva kvalitén med Dejan Kulusevski, Emil Forsberg och Alexander Isak är bättre än på många år. Men när Janne Andersson verkar förlorat förmågan att sätta ett kollektivt försvarsspel som inte läcker in mål då spelar det mindre roll om det finns ”fire power” där uppe.

Alla som sett de sex Nations League-matcherna under året delar gissningsvis känslan att det varit för dåligt i båda riktningarna. Det skapas för lite framåt och det släpps till för mycket bakåt. Ibland kan dock känslan baseras allt för mycket på utfallet av matcherna, vilket de sista månaderna varit uselt för svensk del, medan de underliggande siffrorna berättar en helt annan historia. Det skulle i den bästa av världar röra sig om att svenskarna haft marginalerna emot sig och att det troligtvis vänder om de fortsätter spela som de gör.

Så är dock inte fallet. Sveriges fjärdeplats och uttåg var rättvist.

En första titt på de offensiva siffrorna med xG per match på ena axeln och xG per skott på den andra visar att Sverige hamnar i kvadranten där lagen med dålig offensiv befinner sig. De skapar få chanser och när de kommer till skott är det ofta från dåliga lägen, faktum är att bara Armenien har ett sämre xG-per-skott-värde.

Det ska dock nämnas att sex matcher är ett litet underlag och med tanke på att de 15 lagen i B-divisionen inte alla mött varandra så kan vissa ha gynnats av enklare motstånd och tvärtom men överlag håller grupperna ungefär samma kvalité så det blir ändå en bra fingervisning.

Sveriges skottkarta från matcherna ser ut precis som väntat med tanke på siffrorna, få avslut kommer från den mest attraktiva zonen rakt framför mål medan många är utanför den osynliga linjen parallellt med stolparna och/eller utanför straffområdet. Ett tecken på ett lag som har förtvivlat svårt att hota försvarslinjer.

Men om offensiven är svag är defensiven än värre. Det räcker med att se elva insläppta på sex matcher för att bli orolig men det visar inte hela, den ännu värre, bilden.

Sverige har alltså den näst sämsta xG-emot noteringen av samtliga lag i B-divisionen förutom Armenien medan de har det överlägset sämsta xG-per-skott-emot-värdet. Norge, Serbien (främst dem) och till viss del Slovenien har radat upp möjligheter på löpande band och de gjorde det konstant från bra lägen.

Den totala balansen mellan chanser skapade framåt och tillsläppta bakåt per match ser då ut som nedan och det går att påstå att Sverige förutom Armenien varit B-divisionens sämsta lag.

Vad detta beror på kan man diskutera och dissekera i oändlighet och en anledning är experimenterandet tidigare i år där man bytte spelsystem. En lek med siffror många gånger men det finns också stora skillnader, framför allt i spelet utan boll. Att det skulle förklara allt är dock uteslutet då trenden för svensk del under Janne Andersson varit på nedåtgående längre tid än så.

Individer som stuckit ut detta deppiga Nations League år är svårt att hitta men en som förtjänar att lyftas är Dejan Kulusevski. Förutom att han gjort flest poäng med ett mål och tre assist så toppar han mer eller mindre varenda underliggande siffra som går att hitta. Han har högst xA per 90 (chansskapande), flest passningar in till straffområdet och lyckas med flest dribblingar. Det är dessutom med god marginal till tvåan.