Senast var det försvarare och mittfältare som fick stå i rampljuset men nu har det blivit dags att blicka längre fram i planen. Bollvinnare och spelfördelare i all ära men det är de offensiva spelarna som alltjämt är de stora stjärnorna.

Yttrar/offensiva mittfältare

Hur stor påverkan en spelare har på chansskapandet kommer alltid att vara en den viktigaste grundbulten när man bedömer offensiva spelare men det finns också en rad andra parametrar man kan ta i beaktning. Att exempelvis ha en spelare som förutom att skapa chanser har en x-faktor i en-mot-en spelet, ofta får in bollen i straffområdet eller droppar djupt för att hjälpa till i bollprogressionen in till sista tredjedelen är alla tränares dröm. Men alla kan å andra sidan inte vara Lionel Messi. Men låt oss i alla fall kombinera en mängd nyckeltal för offensiva spelare för att se vilka som presterat bäst:

Ovan ser vi de tio främsta spelarna på positionen med minst 900 minuter speltid och listan toppas av Halmstad BK:s Samuel Kroon. Det är dock på gränsen att han når upp till minutavgränsningen men när han spelat har han gjort det oerhört bra. Han är ett stort målhot, stort kreativt hot och är skicklig en-mot-en. Men återigen, underlaget är i lägsta laget och en sådan som Oscar Pettersson har nästan lika imponerande siffror men med över dubbelt så många minuter.

BP-spelarens spider skvallrar om en spelare som är oerhört bra på att skapa chanser åt andra (högst xA per 90 bland yttrar i serien) samtidigt som han är ett stort målhot. Pettersson är inte spelaren som tar bollen och gör sin gubbe eller driver den 50 meter framåt i banan men hans tajming på sina löpningar in i box och öppnande passningar till andra är fenomenala.

Andra spelare på topp-10 listan som förtjänar att lyftas är André Alsanati (redo för Allsvenskan), Marijan Cosic och Jocke Persson (makalöst driv med bollen).

Anfallare

Spjutspetsarna längst fram bedöms ofta efter hur många bollar de lyckas sparka i nät, och det är onekligen viktigt, men man kan utöver det bedöma dem på liknande premisser som andra offensiva spelare.

Ovan har vi precis som tidigare ett index baserat på diverse nyckeltal för positionen, denna gång centrala anfallare, och det är föga oväntat Halmstads målspruta Alexander Johansson som återfinns högst upp. 22-åringen har fått sitt stora genombrott den här säsongen och även om han överpresterat sitt målskytte rejält kontra sitt xG (16 mål på 8 xG) så är de underliggande siffrorna fortfarande väldigt bra. Något som bådar gott framöver.

Johanssons spider är rätt vanlig för ett tydligt målhot. Han bidrar inte med särskilt mycket mer än att vara det stora djupleds- och målhotet längst fram men det gör han oerhört bra.

Jack Cooper Love är en annan, ännu yngre, spelare som dragit till sig uppmärksamhet under säsongen, och även om inte målsnittet är fullt så bra som Johanssons så är de underliggande siffrorna i samma paritet. Med tanke på att han var utlånad till Skövde från Elfsborg så är det ingen vågad gissning att han får chansen att visa upp sig i Allsvenskan nästa säsong och chanserna för ett positivt utfall där är goda.

Spelaren som leder skytteligan är dock Västerås SK:s Viktor Granath och anledningen till att han ”bara” placerar sig på en tredjeplats på listan är för att hans målsnitt är sämre än Johanssons medan han är ensidig i sitt spel på ett annat sätt än de två ovanför. Hans siffror vad gäller skott, mål och xG är fenomenala men utöver det är det halvdant.