För några dagar sedan gick jag igenom notabla spelare ur ett statistiskt perspektiv från Allsvenskan, då med fokus på målvakter och backar. Nu tänkte jag göra detsamma men med fokus på mittfältare och anfallare. Håll till godo…
Centrala mittfältare
Rollen för en central mittfältare kan variera men två huvudkomponenter som de alltid, delvis, kommer bedömas för är hur väl de tar fram bollen i banan och/eller vinner tillbaka den. En spelare som frekvent bidrar till både delarna är således optimalt.
Tittar vi då på progressiva passningar per 90:e minut kontra lyckade defensiva aktioner per 90:e minut så får vi x-antal namn som sticker ut. Först och främst är det omöjligt att inte notera Sergio Peña, Malmös peruanska bolltrollare som förutom att han är klart mest progressiv i serien även gör oväntat mycket nytta utan boll. Han har stundtals fått en del kritik för sina insatser men det är onekligen så att han är en av de absolut bästa spelarna i Allsvenskan när allting klickar.
I övrigt ska Darijan Bojanic och Samuel Gustafsons förmåga att ta fram bollen lyftas, då båda är vitala för sina lag. Värnamos William Kenndal är en annan spelare som gått lite under radarn under säsongen men som varit oerhört nyttig för smålänningarna och bidrar till att bryta linjer och vinna tillbaka boll.
Grafen ovan visar vunna dueller och brutna passningar per 90:e minut, en kategorikombination som Elfsborgs Noah Söderberg toppar. Den uppmärksamma kunde även notera den gode Söderberg på den första grafen där han var över medianen på både kategorierna så att återigen sticka ut är en bedrift. Hans förmåga att täcka ytor är livsviktig för boråsarna men han har uppenbarligen fina kvaliteter med bollen vid fötterna också.
Rasmus Schüller och Loret Sadiku i topp är ingen överraskning men likväl ett bevis för deras oerhörda kvaliteter utan boll. Även Yasin Ayari ska lyftas och hans placering bland de defensiva parametrarna visar att han är mer än en spelare med offensiva kvaliteter.
Yttrar/offensiva mittfältare
Chansskapandet kommer alltid vara en av de viktigaste delarna för en offensiv spelare så att utgå från deras inblandning i detta är en bra utgångspunkt när de ska bedömas.
Expected goals (xG) och Expected assists (xA) är två av de mest säkra parametrarna man kan titta på för att se hur frekvent spelare är inblandade i farligheter. Föga överraskande är Toulouse-flyktande Veljko Birmancevic i topp på xG och och xA, ett komplett hot med andra ord. Jeppe Okkels är det andra namnet som tydligt utmärker sig och tillsammans med Rasmus Alm har han varit den Elfsborgsytter som skapat mest farligheter den här säsongen. Att se Moustafa Zeidan i samma yta som den nyss nämnda duon är knappast någon överraskning men Degerfors Diego Campos kan vara det. Costaricanen har burit värmlänningarnas offensiv under stora delar av säsongen.
Joel Asoro, Oscar Uddenäs och Noah Shamouns målfarlighet är andra saker som sticker ut medan Jonathan Levis kreativitet är svårmatchad.
Just kreativitet kan vara värt att titta närmare på då yttrar och offensiva mittfältare tenderar att vara spelarna som skapar chanser åt sina lag. På ena axeln ser vi xA per 90 som tidigare medan ”Deep completions” är något nytt. Det är nästintill detsamma som en passning in till straffområdet förutom att man med ”Deep completion” ignorerar hörnen på straffområdet då de zonerna inte är lika attraktiva som ytor närmare mål. Det kan således bli missvisande om man räknar en passning till hörnet av straffområdet, vilket det mer vanliga nyckeltalet ”Passningar till box” gör medan ”Deep completion” bortser från detta.
Som vi redan vet så sticker Birmancevic och Zeidan ut men namn som Gustav Wikheim och Tobias Sana förtjänar också att nämnas. Detsamma gäller Värnamos Abdussalam Magashy som visat prov på sin kreativa förmåga många gånger under säsongen.
Centrala anfallare
Sist men inte minst har vi kommit till centrala anfallare och även om man kan titta på massvis av relevanta nyckeltal så fokuserar vi på det vanligaste, nämligen antal mål kontra hur många lägen de kommer till.
På ena axeln syns xG-siffran per 90:e minut och på den andra antalet mål per 90:e minut där man varit ovanligt effektiv (och troligtvis ohållbart effektiv) om man är till vänster om den diagonala linjen medan man varit ovanligt ineffektiv (och troligtvis ohållbart ineffektiv) om man är till höger om den diagonala linjen. Som synes har Alexander Jeremejeff varit effektivast av alla. En intressant detalj är hur Antonsson har ett högre xG-värde, han kommer alltså till bättre chanser oftare, men Häckenspelarens extrema effektivitet framför mål gör att han leder skytteligan. Isaac Kiese Thelin är den tredje spelaren i den ganska överlägsna trion vad gäller att komma till chanser.
Spelare som Victor Edvardsen, Robin Simovic och Jo Inge Berget är alla relativt bra på att komma till chanser men har denna säsong inte varit tillräckligt effektiva framför mål.
Alla positioner
Slutligen ska vi titta på två mätvärden där alla positioner inkluderas, och den första är ”lyckade dribblingar per 90:e minut”.
Förra säsongen toppade Hosam Aiesh samma lista och historien har upprepat sig, vilket gör det ganska enkelt att dra slutsatsen att Göteborgsspelaren är Allsvenskans bästa dribbler. Degerfors Joe Gyau är dock god tvåa men sedan är det en bit ner till trean som är AIK:s Erick Otieno.
Sist men inte minst tittar vi på ”Expected Threat (xT)” per 90:e minut och det är ett välbekant namn som toppar listan.
xT är ett mått för att se hur frekvent en spelare flyttar boll till farliga ytor där en passning in till straffområdet exempelvis ger ett högre xT-värde än en pass i sidled på egen planhalva. Sergio Peña är alltså, precis som på ”progressiva passningar”, bäst i serien vad gäller att flytta bollen till farliga ytor mest frekvent vilket återigen är ett tecken på den extrema kvalitet han besitter. Några ”usual suspects” följer i form av Magnus Eriksson, Samuel Gustafson, Darijan Bojanic och andra kreativa själar. Största överraskningen på topplistan är kanske Djurgårdens omskolade vänsterback Elias Andersson som uppenbarligen betyder mycket för stockholmarnas bollprogression till farliga ytor.